Vad kan Bujinkan erbjuda gentemot MMA?

I Bujinkan tränar man nio gamla japanska kampkonstskolor som kan ses som föregångare till moderna kampsporter som jūjutsu, karate, kendō och iaidō. Men hur relevant är en niohundra år gammal konst idag, och hur står den sig mot den populära kampsporten MMA? Kampsport.se har träffat Kacem Zoughari, fil.dr i japansk historia, för en exklusiv intervju.

Det är tidig morgon och mörkret har ännu inte gett vika för det väntande dagsljuset. Kacem Zoughari sitter med benen i halvlotus på tatamimattan i Hirameki Dojo i Stockholm, efter att ha hållit ett träningsläger i helgen för utövare från hela europa. Han ska snart ta flyget tillbaka hem till Japan, där han tränar i Bujinkan under dess stormästare Hatsumi Masaaki, och är deshi (personlig elev) till stormästarens äldste elev Ishizuka Tetsuji.

Kampsport.se fick möjlighet att ställa några frågor till Dr. Zoughari, som har doktorerat i japansk historia med inriktning på hur klassiska stridskonster i Japan har förts vidare från generation till generation.

Kampsport.se: Vad är det för skillnad på MMA och klassisk kampkonst?

– Jag tror att det går att hitta något bra i alla stilar, men sedan är det upp till individen att förverkliga det. De nio skolorna i Bujinkan har varit i ständig evolution under århundraden för att passa in i varje tidsera, utan att förlora varken kärnan eller rörelsemönstret. MMA är en del av idag, och det måste man ha i åtanke. De viktigaste skillnaderna ligger i hur de har lärts ut, hur de har tränats, och varför de finns. MMA har skapats genom att kombinera olika kampsporter, men vi får inte glömma att dessa redan i sig ofta är begränsade av olika tävlingsregler. Även om resultatet är väldigt effektivt så är det, till skillnad från klassisk stridskonst, fortfarande en sport, vilket färgar träningen även för de som inte tävlar. Det är viktigt att kunna skilja på kampsport och kampkonst. I klassisk stridskonst tävlar man bara mot sig själv och sina egna svagheter, och de enda begränsningarna är de man själv sätter. Kampsporter som MMA och jūdō bygger till stor del på uthållighet och styrka, och därför är man ofta som bäst i relativt ung ålder. En viktig aspekt inom klassisk stridskonst är att man ska bli bättre ju äldre man blir och att samtidigt hålla kroppen fri från skador. En annan aspekt är att man i MMA inte tränar med vapen, som ju är en viktig del av verkligheten på gatan idag. Men bara för att man tränar med svärd och knivar, som man gör i Bujinkan, betyder det inte att man automatiskt kan klara av en riktig knivattack. Många som tränar kampkonst älskar att gömma sig bakom bilden av samurajer och gamla tidens mästare, men utmanar sig aldrig i verkligheten på det sättet som MMA-utövare gör. Historiskt sett så for alla mästare land och rike runt för att hitta andra de kunde möta och bli slagna av. För det är just genom att förlora som vi kan lära oss.

Sparring är en viktig del inom MMA. Hur ser det ut i klassiska kampkonster, hur mäter man sin egen nivå mot andra där?

– För mig är sparring något som kan hjälpa en att förstå ödmjukhet, och samtidigt gå djupare i ens egen teknik. Men det finns många sätt att sparras, och det finns många sätt att utsätta sig själv för prövningar. Man kan så klart göra det enligt MMA-regler, men då sker det utifrån det ramverk som din motståndare kanske specifikt tränat utifrån, och då är det nog smartare att helt enkelt träna MMA istället. Att pröva sig själv bör inte handla om att visa upp för andra hur bra man är. Det jag tycker man ska göra när man tränar och lär sig en teknik, är att lägga egot åt sidan och sätta tekniken på prov på alla möjliga tänkbara sätt. Men vi får inte glömma att många skador kan inträffa under sparring, och en liten olycka kan tvinga dig att sluta träna för resten av livet. Man måste sparras med någon som vill pressa dig till att bli bättre, inte någon som bara bryr sig om sig själv och kan skada dig. Sedan kan man så klart också gå till en skum bar och utmana den störste, fulaste och farligaste mannen där. Det är helt upp till dig och hur mycket du tror på det du tränar.

Kan en MMA-utövare få någon vinning av att träna klassisk kampkonst?

– Absolut! Det finns väldigt många bitar de kan ha användning av, men det motsatta gäller också. De som tränar kampkonst kan lära sig mycket av kampsporter som MMA, jūdō, karate, kendō, muay thai, boxning, och så vidare. Lär man sig av varandra så respekterar man också varandra. Och det är väldigt viktigt.

Det finns en hel del kritik mot utövare av klassisk kampkonst just för att de oftast inte sparras. Om man vill börja träna inom t.ex. just Bujinkan, hur vet man att instruktören verkligen är bra?

– Det som är bra med MMA och andra kontaktkampsporter är just sparringen, som på vissa sätt kan komma rätt nära känslan av riktig strid. Och utövarna tränar oftast oerhört hårt, och utvecklar med tiden en viss känsla för vad som är effektivt eller inte. Så om man hittar en Bujinkan-instruktör som ser ut att röra sig på ett effektivt sätt, som inte är rädd för att utmana sig själv och som är beredd att lägga egot åt sidan, så kan något väldigt bra födas ur det mötet. Sen kan man också knäcka upp en flaska Cola och sätta sig vid YouTube och titta på allt som finns där. Men det finns så klart mycket skräp där också, precis som i alla stilar. Vi får inte glömma att det finns bra och dåligt i allt, och i slutändan handlar det bara om dig själv som utövare och vad du kan göra.

Tack så mycket!

– Nöjet var helt på min sida.

Av: William Ustav

Foto: Roberto Chaves