Göran Eriksson, grundare av Strömkarlens Karateklubb i Trollhättan, är en passionerad karateka och instruktör som har tillbringat över 50 år inom sporten. För honom är karate mer än bara en fysisk aktivitet, utan det är ett sätt att leva. Dessutom tränar Göran nästan dagligen och ser karatens filosofi som något som genomsyrar både hans arbete och vardag. Vidare handlar karate för honom om att ständigt förbättra sig själv, både fysiskt och mentalt.
Början av en lång resa
Göran började sin karateresa 1971 på Samurai Dojo i Göteborg under ledning av den japanska tränaren Shingo Ohgami. Fascinationen för de imponerande teknikerna och tävlingarna, där brädor och stenar krossades, drog honom först till karate. Till exempel minns han tydligt sitt första sommarläger samma år, där han upplevde intensiv träning med tre pass om dagen. Som ett resultat av denna träning fick han sin första gradering till vitt bälte och ett diplom för sitt deltagande.
– Jag blev fascinerad av min tränare, hans skicklighet och tekniker. Jag tänkte, så duktig vill jag bli, berättar Göran.
Från tävling till träning och gemenskap
De första åren på Samurai Dojo var fokuserade på tävlingar. Göran beskriver att tävling var allt som gällde då, det vill säga att vara snabb, stark och teknisk. Men med åren förändrades Görans syn på karate. Numera ser han det mer som en metod för att må bra i kroppen och för att lära ut till andra.
Ett av de mest minnesvärda ögonblicken från hans tidiga karateliv var när han blev svensk mästare i lag 1976 och representerade Wadolandslaget på EM i Hamburg 1977. Ändå, trots framgångarna, var det aldrig tävlingarna som motiverade honom mest. Tvärtom, snarare var det strävan att förbättra sina tekniker och att lära av varje träningspass som drev honom framåt.
– Jag hade en ambition när jag började träna karate. Jag skulle hålla på tills jag var 30 år, men här är jag, fortfarande aktiv vid 73 års ålder, säger Göran.
Grundandet av Strömkarlens Karateklubb
1982 grundade Göran Strömkarlens Karateklubb (öppnas i ny flik) i Trollhättan. Flytten till Trollhättan skedde på grund av jobb, och hans tränare Shingo Ohgami uppmuntrade honom att starta en egen klubb. Till en början var det mest på skoj och för egen träningsskull, men klubben växte snabbt och har nu varit aktiv i över 40 år. Visionen för klubben har alltid varit att träna och ha roligt, något som Göran fortfarande håller fast vid.
En av de största utmaningarna när han startade klubben var att få elever. Första träningen kom bara en elev, och det dröjde ett tag innan intresset började växa. Tillsammans med Shingo Ohgami beslutade Göran att arrangera en uppvisning i Trollhättan och marknadsföra detta i media. Efter fyra år, när klubben hade vuxit till kanske 10-15 medlemmar, kom massor av nyintresserade till uppvisningen. Det var en stor succé och resulterade i att nybörjarkursen 1985 var så full att nästan ingen fick plats. Det unika i sammanhanget är också att ett fåtal av de första medlemmarna fortfarande tränar i klubben idag. Under denna period bidrog även filmer som “Karate Kid” till att öka intresset för karate.
– Efter uppvisningen 1985 var det så fullt vid nybörjarkurserna att alla nästan inte fick plats, berättar Göran stolt.
Ledarskap och instruktörsroll
Som instruktör har Göran alltid strävat efter att vara ett steg före sina elever, något som har varit en drivkraft genom åren. Han har gått från att vara en auktoritär tränare till en mer coachande och inspirerande ledare.
– Man måste vara bra på karate själv, vara lyhörd och visa respekt, säger Göran om vad som krävs för att vara en framgångsrik instruktör.
Göran har också fått erkännande för sitt arbete inom karate, inklusive Prins Bertils utmärkelse för idrottsledare, som delades ut på Stockholmsslott. Trots detta säger han att priset inte har påverkat hans sätt att leda eller träna, det är känslan av att ha bidragit positivt som betyder mest.
Engagemang för ungdomar
En av Görans största passioner är att hjälpa ungdomar genom karaten. Han ser det som mycket givande att se unga utvecklas, både som karateka och som människor.
– Det värsta jag vet är när folk inte lägger manken till, säger Göran och berättar att det är när man ser att ungdomarna utvecklas som en fantastisk känsla infinner sig.
Han betonar vikten av ödmjukhet och respekt, både inom och utanför dojon. Göran tror att karate kan hjälpa unga att hitta sig själva och bygga karaktär. Han har sett många ungdomar som har utvecklats positivt genom karateträningen och har till och med haft elever som, trots handikapp, har förbättrat sin balans och motorik avsevärt.
Framtiden för Strömkarlens Karateklubb
Göran ser ingen slutpunkt för sitt engagemang inom karate och Strömkarlens Karateklubb. I stället fokuserar han på att utveckla de nuvarande tränarna för att säkra klubbens framtid. Han hoppas också kunna locka fler ungdomar att börja träna karate, särskilt de i åldersgruppen 11–25 år, som han menar är svårast att engagera.
Görans råd till nästa generation
Görans råd till unga karatekas är enkelt men kraftfullt: träna mycket och sträva efter att förbättra sig själv varje gång man tränar.
– Ha kul! Är det tråkigt så slutar man, säger han.
Med över fem decennier av erfarenhet inom karaten fortsätter Göran Eriksson att vara en inspirationskälla, inte bara i Trollhättan utan även för alla som har haft förmånen att träna med honom. Hans liv är ett bevis på att karate inte bara är en sport, utan en livslång resa av personlig utveckling och förbättring.
Foto: Erika Jonsson Kunhlad
Läs om Tuna Karate Cup bjöd på kramkalas
Läs om Best result among ”Budo-Nord” athletes in the Karate1 Youth League
Comment