Lina Wåglund har varit aktiv inom karate nästan hela livet. När hon fick barn valde hon att sluta med sporten hon håller så kär. Nu kan hon inte hålla sig borta längre och har beslutat sig för att sakteligen göra en återkomst till karaten.
Kampsportnews kontaktade Lina för att höra mer om vad karaten betyder för henne och tankarna kring comebacken.
– Jag började med kampsport när jag var fem år gammal i Thailand. Mer specifikt taekwondo. Min familj bodde i Thailand under vinterhalvåret. När det var dags att åka hem till Sverige igen var Tibble Karateklubb den närmsta kampsporten där vi bodde. Så det blev taekwondo i Thailand och karate hemma i Sverige. Min pappa insåg rätt tidigt att jag var en talang inom sporten och vi tog ett beslut runt nio års ålder att satsa helhjärtat på endast karate. Det jag fastnade för var adrenalinet i koppen varje gång jag fick åka och tävla. Motivationen att träna hårdare för att få stå på toppen, säger hon och tillägger:
– Det jag absolut älskar mest med karate är att alla kan ta del av den. Oavsett ålder, bakgrund eller kön. Jag har haft äran att få träna med folk mellan fem och åttiofem. Runt om i hela världen. Även om det har uppstått språkbarriärer ibland, så har karaten varit en gemensam nämnare och ett sätt att kommunicera på.
Efter att ha varit aktiv inom karate sedan barnsben valde Lina att avsluta sin karriär när hon blev mamma. Många idrottare vittnar om ett tomrum som uppstår när man slutar med sporten som man vigt sitt liv åt. Lina är inget undantag.
– Helt ärligt känner jag mig lite vilsen i livet utan karate. Det har varit en så stor del av mitt liv. I över tjugo år har jag tränat karate. Efter att jag blev mamma och hade uppehåll från träningen, så visste jag inte riktigt vem jag var längre. Jag behöver karaten i mitt liv för att känna mig som mig själv igen. Även om det bara är ett pass i veckan utan tävlingar. Det är ingen storlagen tanke bakom den här comebacken. Jag vill helt enkelt fortsätta träna den sport jag älskar och hålla igång kroppen igen.
Lina har tidigare först och främst tävlat i kata. Numera kommer hon lägga mesta delen av sitt fokus på kumite.
– Den ena grejen utesluter inte den andra i min mening. Jag har alltid varit aktiv i båda grenarna. Även tävlat i landslaget i båda två. Som junior valde jag att fokusera mer på kata men tränade och tävlade emellanåt i kumite. Tanken är att jag ska göra samma sak igen fast fokusera på kumite istället men fortfarande ha kata i bakgrunden.
I nuläget är inte målet att återigen nå det svenska landslaget som hon har representerat så många gånger tidigare. Hon håller dock dörren på glänt för en eventuell framtida satsning.
– Nej, inte för tillfället. Jag är en lycklig åskådare och följer landslaget från läktaren. Älskar att läsa och höra om alla Sveriges framgångar. Jag kan tänka mig att ställa upp på mindre tävlingar nationellt. Syftet just nu är inte att elitsatsa. Det finns inte tid och rum för det. Har helt enkelt andra prioriteringar i livet. Ett nej nu betyder inte aldrig. Jag älskar att tävla och om framtiden tillåter mig att göra en satsning igen kanske jag tar möjligheten.
Det kommer bli en utmaning att hitta tid till att träna karate och samtidigt ta hand om barn. Dessutom kommer träningen ske på en ny karateklubb.
– Det är anledningen till att jag börjar komma tillbaka till karaten med små steg. Jag får successivt öka tid och mängd för att anpassa det nya mammalivet med karatelivet. Den stora förändringen är väl att jag inte kommer att träna lika intensivt som innan. Själva träningspassen kommer vara desamma. Min nya klubb heter Bosatsu och jag kommer inte träna mer än en till två gånger i veckan till att börja med.
Förhoppningen är att Lina ska kunna dela karaten som betyder så mycket för henne med sin dotter i framtiden.
– Absolut! Det är absolut inget jag kommer att tvinga fram. Jag hoppas självklart att min dotter kommer att älska karate lika mycket som jag gör. Det skulle också vara helt okej om hon väljer en annan väg i livet.
Läs mer om Lina Wåglund
Läs även om Svenska Karatelandslaget